Inte precis ett anteckningsblock, men verkligen inte sixtinska kapellet.

Djupa andetag

Aha-upplevelse. Sitter och krisar något alldeles otroligt efter en helt lugn dag. Var på väg att sova, men sedan fick jag totalt spel och en abnorm energikick efter att jag slagit ihop datorn och borstat tänderna.

Saken var den att jag precis innan jag stängde ner allt börjat fundera mer och mer på mitt utbildningsproblem inför hösten, men sedan tänkte jag att tröttheten fick ta över och att jag kunde ta det där i morgon. Men silly me, jag hade redan påbörjat ett tankespår och det tänkte verkligen inte låta mig vila.

Så nu sitter jag och krisar, kastar små funderingar på Twitter (via Spaz som fortfarande spelar the Wilhelm scream så snart jag skickar ett meddelande med 140 bokstäver) och letar frenetiskt utbildningar och lösningar. Verkligen inte det bästa tio  i två på morgonen en måndag, men håller jag på så här frenetiskt så kommer jag åtminstone att trötta ut mig ganska snabbt. Och det är väl bra, på ett dåligt sätt.

Men saken är den att jag tror att jag kan ha hittat något som kan funka för mig. Jag har spretat åt alla möjliga håll livet igenom, så det är väl lite förståeligt att det finns en del press nu när man ska hitta något på allvar. Kronologiskt har jag sedan nian och om man bara räknar saker som varit realistiska varit inne på först journalistik. Det var gymnasiet igenom, jag hade till och med siktet inställt på en specifik utbildning. Sedan försvann det ungefär med gymnasiet och när jag började kika lite mer på statistiken för journalistbranschen – den förutsågs vara full långt över bristningsgränsen åtminstone fem år framöver (enligt VHS, jag har inte hittat den undersökningen för stunden).

Sedan kom Linux och ett ökat intresse för datorer, vilket jag inte brytt mig nämnvärt om eller ens tänkt på sedan typ sexan, vilket väl kändes realistiskt och ändå ganska intressant. Hittade återigen en utbildning, som skulle leda till att jag skulle bli systemvetare. All well. Men sedan kom dels ny statistik från VHS som sade att systemvetare skulle vara i ungefär samma sits som journalister om fem år, dels Collapse och gymnasiets intresse för ekonomi och samhälle överföll mig igen. Data- och systemvetenskap kändes snabbt ganska orealistiskt och avlägset.

Så nu sitter jag här med en stor förvirring med extra allt, tills Ellen påpekade att jag borde plugga på riktiga SU och hänga med henne hela dagarna. Visserligen i förbifarten, men ändå. Ellen och skola har ju varit ett vinnande koncept hittills.

Det satte igång en del kugghjul, och jag letade igenom SU:s utbildningar efter något passande. Fastnade rent spontant för samhällsplanering;

Samhällsplanering handlar om att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och innebär problemlösning, samordning, vägval och initiativ för förändring. Miljöpåverkan, åldrande befolkning, nationell och internationell migration, regional obalans, segregering och bostadsbrist är några av utmaningarna för morgondagens planerare. Planeraren identifierar och analyserar planeringsproblem, bedömer konsekvenser av beslut, föreslår lösningar, initierar och genomför projekt.

I punktform:

  • Jag får syssla med hållbar utveckling, vilket blivit en hjärtefråga sedan Collapse
  • Resonemang, problematisering osv som jag sysslade med (och hade ganska kul med) gymnasiet igenom
  • Miljöperspektivet är också väldigt angeläget
  • Miljöperspektivet innebär en möjlighet att arbeta med Ellen efter avslutade studier (yeah!)

Det är angeläget och känns meningsfullt, jag är redan van vid arbetssättet och sammanhanget och har möjlighet att hänga med Ellen både under och efter studier. Haken? Matte C.

Yes, Matematik C krävs och första antagningen är förbi. Hyperaktiv som jag är för stunden så har jag hittat en potentiell lösning. NTI-gymnasiet har komvuxverksamhet där kursen startar varje måndag och är över på fem veckor. Det innebär att jag kan vara klar med matte C ungefär en månad innan första antagningsbeskedet så att det hinner registreras i systemet, och då kan jag riva ut alla de gamla utbildningarna jag inte bryr mig om längre och söka till meningsfulla och intressanta samhällsplanerarprogrammet. En långsökt lösning, men men. Man lever på hoppet.

Okej, det var mitt akuta behov av att skriva av mig. Har som sagt twittrat av och till, men sedan kom jag på att det ju är det här man har en blogg till ibland. Så här dags får man ändå ingen respons var man än skriver.
Men det var allt för den här gången. Nu är jag för slut för att orka krisa mer.

God natt!

Och WordPress är fan nice.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: