Inte precis ett anteckningsblock, men verkligen inte sixtinska kapellet.

Suck

Var precis på väg att lägga mig (än en gång) när jag ströläste DN:s recension av Prince of Persia. Till skillnad från Metro höll de sågen ett snäpp ovanför fotknölarna vilket först kändes förbryllande generöst, men det är inte det som håller mig vaken, det är den här biten:

I sin helhet är ” Prince of Persia” en välgjord sommarmatiné och för dem som spelat dataspelet som filmen bygger på är den säkert en riktig topprulle.

Bah, känner jag spontant. Det är nog delvis sömnbristen, men det stör mig icke desto mindre. Skulle bekantskap med det Hollywood slaktar innebära att man tycker bättre om att de gör det? Hur många vitt och brett älskade böcker har inte blivit cinematiska styggelser som man fort sätter en parentes runt när man tänker igenom vilka av årets filmer som bildar morgondagens kanon?
Och utöver den vanliga Hollywoodbehandlingen av ett med rätta omtyckt original och att filmatiseringar av spel i stort sett alltid har blivit katastrof så är nu Jerry Bruckheimer inblandad, och om kvalitet är olja så är Jerry Bruckheimer Deepwater Horizon.

Men sådana här gränsöverskridningar ska inte bara tas med nypor salt, de kan ju förstås ge tillfälle för nya perspektiv på ett mindre känt medium. Själv utnyttjar jag det tillfället för att säga att spel till film lika ofta fungerar lika dåligt åt andra hållet. Ett av spelvärldens stora internskämt är filmbaserade E.T. från -82 som rutinmässigt rankas som ett av världens sämsta spel.
Och tro inte att alla de filmbaserade spel som släpps blir bättre för att man tycker om filmen. De är inte sällan framstressade för att matcha filmens releasedatum (ett stort problem i och med den ansträngning det är att göra spel idag), de är gjorda utan större engagemang, de är skrivna av helt andra personer så att de karaktärer man tycker om är platta och urholkade – för att ge ett urval av deras brister. De är spelvärldens motsvarighet till filmerna som släpps direkt till DVD för att de är för dåliga för att visas på bio.

Dåliga och/eller oengagerade verk baserade på andra konstformer är likadana både som film och spel – ett ihåligt pengafiskande med ett populärt namn påklistrat men utan nämnvärt existensberättigande i det nya mediet och tacksamt lätta att glömma. Vilket bara gör det ännu mer frustrerande att just The Sands of Time drabbades.
Filmer är stora och dyra projekt där få chansningar görs när det gäller handling och teman för att man är rädd för att gå miste om vinster. Spel är ännu större och dyrare projekt och lider ännu mer av det problemet. Men Prince of Persia: The Sands of Time är ett av de sällsynt bra skrivna och väldesignade spelen med genuint mänskliga karaktärer, och det är därför det är så synd att det fick den här behandlingen.

Nej, Jane Magnusson, om du läser det här, tänk inte att de som gillar spelen kan gilla filmen mer. Jag har inte sett den än men av trailers, recensioner och artikelkommantarer att döma är det bara ännu ett Bruckheimerskt sommarspektakel som filmvärlden snabbt glömmer och spelvärlden glömmer ännu fortare.
Vilket gör det ännu roligare att Expressen gav den fyra getingar.

Tack för mig, och god natt.

Och det fanns visst en del att skriva och film och spel… Kan inte lova att jag inte återkommer till det någon gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: