Hum di dum

Ännu en resa genom stan, ännu en tidning genomgången. Metro, vi måste sluta träffas på det här viset. Särskilt om du tänker fortsätta vara så här ointressant.
Ointressant är väl att hårdra det men det är knappast något något annat än ännu en dagens rätt – mord, jobb, någon kändis och prinsessbröllopet.

Prinsessbröllopet i all ära, det är en stor händelse och att vilja skriva om det är inget fel – men jag håller med Chriss, det är bara irriterande att göra när man inte bidrar med något nytt och det redan är omskrivet ad nauseam. That is, nu. Eller för någon vecka sedan.
Den mest frånstötande rubriken om det här är nog att ”Hela Sverige har bröllopsfeber.” Jag börjar snarare tro att det är Sveriges alla chefredaktörer som har det, resten av befolkningen kanske slutade bry sig för de där veckorna sedan och bara bryr sig passivt fram till mitten av juni då de faktiskt gifter sig. Ännu en sak som stöder min tanke om att tidningarnas chefredaktörer är bland de ondaste människorna i landet, men det är också något jag får återkomma till någon annan gång.

Frågan om huruvida kungen ska leda Victoria till altaret är väl värd att anmärka på, om något. Om någon mot förmodan inte vet vad det handlar om så vill Victoria att kungen enligt tradition ska leda henne fram till altaret och överlämna henne till Daniel och det har väckt visst motstånd bland prästerna, som värnar om den mer samtida och mindre nedsättande tanken att båda ska gå fram självständigt utan att någon överlämnas. De påpekar att Victoria och Daniel blir förebilder eftersom andra kommer att vilja gifta sig under samma förutsättningar.
Personligen tycker jag att hon borde få ledas fram av kungen om hon vill. I slutändan är det ju hennes giftermål och hon som borde få bestämma över en av sitt livs mest avgörande dagar, bara hon är medveten om vilken inverkan det kan ha. Och så får man väl bara korsa fingrarna för att resten av befolkningen kan vara lika medvetna och självständiga i sina beslut när de gifter sig.
Men lite roande är det ju att kyrkan värnar om jämställdheten över traditionen.

Stor förvirring i vilket fall, men de är inte ensamma:

På återseende, nu ska jag ställa in min fiskgratäng i ugnen.