Inte precis ett anteckningsblock, men verkligen inte sixtinska kapellet.

Kulturen konspirerar

Ännu ett åh-inlägg här efter att ha tryckt i mig 170 sidor Hemingway under dagen. Det är måhända inte helt rätt litteratur att sträckläsa bara så där men nu var jag bara taggad på att pressa mig igenom boken (For Whom The Bell Tolls för den nyfikne). Spontant kan jag inte säga mycket mer än att den var riktigt bra och jag förstår varför den rankas som en av hans bästa. Otroligt tungsint och en bok man bör läsa om minst en gång för att verkligen greppa men (undantag ibland den rent frustrerande tillgivna Maria) på det hela taget bra, stämningsfull och inte sällan gripande. Ska i dagarna se om filmversionen (hög klassikerpoäng – Gary Cooper och Ingrid Bergman) håller måttet.

Undrar om Indy har den här filmen i bakhuvudet när han handlar kläder

Apropå film har jag dykt lite djupare i spaghettiwesterns de senaste veckorna. Om man gillar Sergio Leone kan jag starkt rekommendera Sergio Corbucci, särskilt The Mercenary. Den som har öronen öppna känner igen delar av soundtracket från Kill Bill. Tre andra som inte riktigt når lika långt men fortfarande är bra är Death Rides A Horse, The Big Gundown och Day of Anger. Har också påbörjat och ska se klart ytterligare en som heter Any Gun Can Play.

Utöver det har det blivit mycket revolutioner över huvud taget på sistone. Utöver For Whom the Bell Tolls håller jag på med Steven Soderberghs tvådelade Che och får The Wind That Shakes The Barley (Ichabod Crane som irländsk revolutionär!) på posten från Lovefilm i morgon men allt är inte allvar och politik. Från Lovefilm får jag samtidigt The Octagon, en ninjafilm med Chuck Norris och Lee Van Cleef. ”I wish I could make something like that up!”

Och allt det här filmtuggandet har förstås bidragit till att göra mig alldeles enormt taggad inför Script Frenzy om en vecka. Årets upplaga håller på att sättas i rullning, jag planerar karaktärer, handling och scenidéer i ett Celtxprojekt redan nu och ska förstås jättepressa filmer den närmaste veckan för att ladda på allvar. Handlingen är i stort sett Kill Bill som möter For Whom the Bell Tolls i den pågående libyska revolutionen med en australiensare i huvudrollen och det blir mycket slagsmålsglada asiater, sammanbitna spaghettimän, kluven revolutionär glädje och lite allvarligare politiska implikationer i bakgrunden (när Libyen producerar två procent av världens olja och whatnot). Och allt är inramat av mängder av både direkta och indirekta filmreferenser. Så veckans filmer pendlar från Shaolin Master Killer till Collapse men för rätt touch ska jag avsluta veckans filmtittande med Inglourious Basterds.

Och det var min slice of life för idag. Jag har lite större funderingar men ingen tid till att utveckla dem nu. In the meantime, vem mer är taggad på Script Frenzy? =D

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: