Inte precis ett anteckningsblock, men verkligen inte sixtinska kapellet.

Landat på fötterna

Då var jag tillbaka i skolan sedan en dryg månad och har en mängd erfarenheter att dela med mig av. Den mängden ser ut ungefär så här:

{”Va?”, Grupparbete}

(Logikskämt)

Det visar sig att mina kurs Systemteori och säkerhet knappt handlar om säkerhet och lägger en massa tid på systemteori (vilket är det luddigaste jag någonsin har varit med om, jag har haft en månad på mig att försöka komma på en bra sammanfattning men inte lyckats) och min kurs i Globala informationssystem i stort sett är 7,5 hp glosor från kursboken som inte har nämnvärt mycket information om informationssystem.

Med lite tur så handlar min kommande affärssystemkurs om affärssystem men universitet har nu lärt mig att inte ta något för givet. So I have that.

Men i alla fall så hade jag först tre veckor med föreläsningar som inte har känts relevanta för ämnet (eller kanske tvärtom) och nu har vi ett grupparbete i varje kurs vilket hjälper oss att cementera dem kunskaperna. Det som är riktigt konstigt med det är att kursernas poäng är delad på två – 4 poäng för tentan och 3,5 för grupparbetet – vilket i sig är rimligt, en enda tenta på 7,5 hp ren kunskap är inte roligt, men grupparbetet och tentan testar samma kunskap. Med andra ord testas vi inte på 7,5 poäng kunskap utan ~3,75 poäng två gånger.

 

Nog om det; vad konsumerar sjukliga mängder tid, möda och kaffe under hösten om inte skolan gör det? Jo, NaNo!

Jag har försökt komma på något att skriva om sedan ett tag och började känna mig stressad för någon vecka sedan, men så läste jag Neverwhere och jag tror inte att en bok har känts så fängslande och inspirerande på… fem år, åtminstone. Jag bara föll pladask för den och älskade hur den kändes som typ Harry Potter möter Spirited Away i London. Hur kan det på något vis över huvud taget vara fel?

Och så tänkte jag omedelbart på att det borde finnas en liknande bok om Stockholm och där hade jag min idé. Eftersom det fortfarande är tre-fyra veckor kvar till november så lär idén byta skepnad ett par gånger innan dess men basen är och förblir ett surrealistiskt Stockholm.

Det här börjar bli långrandigt så jag skriver mer om NaNo-idéer senare. Typ någon dag då jag faktiskt har lyckats disciplinera mig till att äta frukost. Dessa odisciplinerade morgnar.

 

 

En sista sak! Jag har alltid varit en kattmänniska men jag kan inte se en bild av en welsh corgi utan att vilja ha en någon gång i livet. De har verkligen en perfekt balans mellan att vara söta och komiska. 😀

 

Annonser

Kommentarer till: "Landat på fötterna" (2)

  1. Alltså internets kollektiva crush på corgis…….

    Neverwhere i Stockholm = awesome idé!

    • Haha, det är sant, de dyker verkligen upp överallt. Men jag tycker om dem, de är så charmiga och larviga. Fast en beagle skulle också vara mysigt.

      Ja, jag blev astaggad när jag kom på det så nu håller jag på att pressa i mig Stockholmsböcker som inspiration och research. XP

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: