Inte precis ett anteckningsblock, men verkligen inte sixtinska kapellet.

PlaNo

Right. Neverwhere i Stockholm, hur svårt kan det vara?

Ganska. I Neverwhere dyker det upp alla möjliga detaljer om London, från hur delar av staden (och dess avlopssystem) hade vuxit fram till Christopher Wrens arkitektur, och jag kan inte mycket sådant alls om Stockholm så det finns en del research att göra. Jag ser förstås inte Neverwhere som en checklista för skrivandet men att läsa på om Stockholm känns rätt relevant. Och så är det något jag gladeligen ger mig in på då det finns så otroligt många gamla byggnader och platser som bara osar historia här, de är bara lite svåra att upptäcka bakom mängder av barnvagnar och lukten av take away-latte (Sjöstadsskada, vi närmar oss lattemammasingulariteten här ute).

Stockholm har jag dessutom känt för att skriva något om Stockholm ända sedan jag flyttade hit, det känns som att staden börjar bli så mycket världsstad att den missar den historia som hänger mitt framför näsan på den. Och både mamma och pappa är infödda Stockholmare så det ligger väl lite i blodet också.

I vilket fall börjar jag min research med att läsa Minns du den stad och I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström. Om jag hinner ska jag även läsa Stad i världen. Tillsammans täcker de i alla fall Stockholm åren 1900-1968 vilket är fett Faust. Jag har börjat läsa Minns du den stad och även om arbetardramat blir lite mycket ibland så är det verkligen kul att läsa hur saker såg ut: riksdagen var nybyggd, mycket av söder var fortfarande kåkstad och skog, Sveavägen fanns inte och området runt Odenplan var så långt ut att det kallades Sibirien. Och så här glest var slussen 1905:

Mycket mys är det, nu återstår bara att se vilka karaktärer jag släpper lös i surrealistiska Stockholm. Troligen blir det en bred ensemble, jag tycker om att skriva om saker ur många perspektiv. Plus att jag bara kan hoppa till någon annan karaktär ett tag om något börjar kännas långrandigt.

Och så måste jag hitta den där serien där de jagar spöken i Stockholm på 50-talet, där fanns jättemycket illustrationer av Klarakvarteren och andra områden som inte finns kvar i dag.

Det är i alla fall så långt jag har kommit nu. Jag har till och med en arbetstitel spikad: Den stad du minns. Den känns rätt och relevant men jag medger att det är ett rätt billigt knep att bara ta rakt av. Well, well, subject to change.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: