Litteraturen lockar

Då var maten lagad och äten och jag sitter hjälplöst dåsig och väntar på att den ska smälta och dricker ginger ale.

Jo, böcker var det. Marcus nämnde när vi sågs att han tryckt i sig ungefär 40 böcker förra året, och oavsett om det stämmer inte så kändes det som en kul idé att hålla koll på årets böcker. Alltså finns en lista ute till höger för allas beskådan (och för att rätta mig själv om läsandet börjar sacka). Hittills har jag alltså avslutat Oliver Twist från förra året och tryckt i mig Heart of Darkness.
Oliver var by no means dålig men dramaturgin kändes lite sned. Ursprungligen publicerades alla femtiotre kapitel i serie i en tidning och nu när de finns tillsammans i en pocketbok så känns den lätt ganska seg i mitten och slutet kändes plötsligt och löst etablerat. Men som sagt var den fortfarande inte dålig och jag är fortfarande nyfiken på David Copperfield.
Joseph Conrads Heart of Darkness var något av en tvärvändning efter det, en kort men intensiv krönika över den sköra civilisationen och mörkret i det mänskliga psyket förlagd till en flod i Kongo där de infödda människorna hanteras som i bästa fall infrastruktur och i värsta fall som en värdelös parentes i vägen för kontinentens naturtillgångar. Att det är mörkt är mer än uppenbart men det finns de gånger då Conrad spär på lite väl mycket. Mörkt och ganska bra och i ett perfekt format för den nyfikne, man tar sig igenom dess knappt 100 sidor på en eftermiddag.

Så med det avklarat är hela bokhyllan nu en enda radda av möjligheter, jag vet bara inte var jag ska börja. Jag känner inte för mer hundra år gammal engelska just nu så kanske dyker jag ner i The Fountainhead.

Har ny termin i morgon också och börjar klockan åtta (vilket innebär väckning klockan sex, blä) med första föreläsningen om Människa-datorinteraktion. Jag har ingen fullständig koll på vad det kommer att vara men det verkar intressant. I förrgår avslutade jag också en kurs i objektorienterad programmering och kommer nog att fortsätta med det på fritiden – programmeringsspråket vi lärde oss är samma som man använder för att bygga Androidapplikationer, vilket är riktigt roligt. Och inte dumt att ha på sitt CV så länge smartfånar och pekpaddor finns på marknaden.

Jag har också börjat spela mer och mer gitarr och utforska gammal musik, särskilt flummig jazzrock från 70-talet (kan låta ungefär så här för den nyfikne), och ska börja leta jobb än mer intensivt.
Men nu närmast ska jag såsa bäst jag hinner och snegla lite mer på det där med Androidprogrammering innan jag måste sova. Adios!